Om boken: 2016 / “...Whitworth gick långsamt, försiktigt titta på hans fötter, till parkeringsplatsen för sin flygplan, runt vilken juniortekniker tjafsade redan. För säkerhets skull gick greven runt enheten i en cirkel och inspekterade ställen och trådarna. Mitt huvud surrade som en tom kittel, jag ville inte göra någonting. När han kom full cirkel, stod Michael vid fören och stirrade i flera minuter på teknikerns magra rumpa som stack ut under den öppna motorhuven. Men i själva verket såg han "genom" och såg inte riktigt vare sig teknikern eller ens själva aeropilen. Jag kunde inte koncentrera mig. Hans kropp var fylld av en matt svart trötthet, som om han inte hade sovit hela natten, utan satt vid sina byxor och drack billig lokal sprit, hans händer lydde inte, hans ögonlock försökte hålla ihop. Med svårighet att slita blicken från soldatens rumpa började Michael se femhundra pundsbomber hängas på undervingspylonerna.…»